1999 – 2011 Tolv år sedan NATO:s aggression mot Jugoslavien

Spread the love

Den 24:e mars 1999 angrep Nato dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) från luften, utan FN:s tillåtelse och i strid mot FN-stadgan och Nato-fördraget.
Bombningarna, ledda av USA, kom att vara i 78 dagar utan uppehåll.

Förutom militära mål, som påstods vara det primära målet för bombkampanjen kom industrier, infrastruktur, sjukhus, skolor, marknadsplatser och bostäder att bombas, något som Natos talesmän kallade ”colleteral damage”. Andra, mindre försiktiga företrädare för världshistoriens starkaste militärallians förklarade att de skulle, om nödvändigt, bomba Jugoslavien ”back to the Stone age”.

Bombkampanjen ledde till flykt av hundratusentals människor från Kosovo. Antal döda bland civila, som dessförinnan var tämligen lågt och främst orsakat av – enligt självaste George Robertson, generalsekreterare för Nato – den kosovoalbanska separatistgerillan UCK, ökade kraftigt pga. den ”humanitära interventionen” som Nato- och dess allierade själva kallade sitt olagliga angrepp.

Ett fredsfördrag skrevs under den 10:e juni i den Makedonska staden Kumanovo. Resultatet av fredsfördraget blev att Kosovo ställdes under FN:s kontroll, under förutsättning att Jugoslaviens territoriella integritet garanterades, medan Nato gavs ansvar för säkerheten i den serbiska provinsen. Nato-styrkorna, som kommit för att ”värna om humanitära värden” betraktade passivt när UCK-gerillan som representanter för det amerikanska State Department kallat ”terroristisk” och som enligt allmänt kända uppgifter finansiera(t)s genom knark-, vapen och människosmuggling, fördrev över 230 000 serber, romer och andra icke-albaner från Kosovo.

Den överväldigande majoriteten av dessa människor har aldrig getts möjligheten att återvända till provinsen och många av de människor lever fortfarande som flyktingar, bortglömda av omvärlden.
Den 17 mars 2004 inträffade en annan stor folkfördrivning i det Nato-kontrollerade Kosovo då kosovoserberna attackerades av organiserade kosovoalbanska folkmobbar vilket resulterade i att tusentals människor drevs på flykt och många serbiska hus och kyrkor vandaliserades och brändes.
Nato-styrkorna förblev för det mesta passiva under denna kosovoserbernas Kristallnatt, men den svenska KFOR-styrkan gjorde en hedervärd insatts och räddade byborna i Čaglavica från en säker massaker.
Under de 12 åren av Nato-ländernas och UCK:s styre i Kosovo har trakasserier, plundring av gravar även annars varit vanliga inslag i vardagen. Historiska monument med serbisk anknytning inklusive hundratals sekelgamla serbiska kyrkor har bränts och förstörts.

Den 17 februari 2008 förklarade de kosovoalbanska provisoriska myndigheterna, med stöd från USA och dess allierade, ensidigt självständighet, i strid mot gällande FN-resolution 1244.
I januari i år antog Europarådet en rapport som visar att den separatistiska gerillan UCK, inklusive dess högsta ledarskap som idag intar höga politiska poster i den självproklamerade ”Republiken Kosovo”, bedrivit handel med kidnappade civila serbers organ. Hittills har ingen blivit lagförd för dessa avskyvärda brott.

De kvarvarande serberna i provinsen lever i dag i ”enklaver” som mer liknar ghetton utan någon större möjlighet till att skaffa jobb, skola sig och med begränsad tillgång till el, telefoni och rörelsefrihet.
Våra tankar går idag till alla dem som fortfarande lider av Natos första ”humanitära intervention”.

1 Reply to “1999 – 2011 Tolv år sedan NATO:s aggression mot Jugoslavien”

  1. Pingback: Tolv år sedan Natos aggression mot Jugoslavien | Balkanpuls